Vi måste lösa klimatkrisen och minskningen av den biologiska mångfalden tillsammans

För detta måste vi säkerställa genomförande av kolneutralitet i Finland före 2035, inom EU senast 2050 och kort därefter en övergång till kolnegativitet. Redan nästa valperiod behöver vi planer för att minska utsläppen på 2030-talet och gå mot kolnegativitet efter att vi nått det nuvarande 2035-målet. Planen ska tydliggöra hurdan nedskärningsstigen kunde vara, vilka styrmetoder som väljs och hur nettogapets tillräcklighet säkerställs.

Vid sidan av klimatpolitiken är tryggandet av naturens mångfald våra mest centrala uppgifter. Användningen av naturresurser ska vara hållbar inom hela EU-området. Samtidigt måste vi stärka unionens självförsörjning gällande energi.

Övergången till utsläppsfri energiproduktion är central både för klimatet och för ökandet av EU:s strategiska autonomi. Målet ska vara en energisjälvförsörjande union som använder förnybar eller utsläppsfri energi så snabbt som möjligt.

För att nå målet på kolneutralitet ska vi nästa regeringsperiod genomföra ambitiös politik där staten, områdena, kommunen och näringslivet samt alla medborgare deltar. För att alla ska hänga med måste klimatpolitiken vara rättvis, kostnaderna för klimatåtgärderna fördelas rättvist och kostnaderna kompenseras för dem som minst har råd. Främjandet följs regelbundet upp och kursen justeras omedelbart om man inte når målen eller om osäkerheterna märkbart ökar.

Det dyraste sättet att förebygga klimatförändringen är att göra det för sent. De mest kostnadseffektiva åtgärderna ska ha företräde då man prioriterar utsläppsminskningsmetoder. Klimatpolitiken ska basera sig på den senaste vetenskapen.

I kärnan av klimatpolitiken ser vi slopande av fossila bränslen, stärkande av tillräckliga kolsänkor och en socialt rättvis övergång för medborgarna. Det ändringsskydd som behövs i arbetslivet ska garanteras och medborgarnas förändringsresiliens ska öka. Bara en klimatpolitik som har medborgarnas stöd kan vara hållbar på lång sikt.

De kommande åren ska vi implementera en generationsöverskridande granskning i klimatlagen. Finlands nya klimatlag ska vila på en hållbar grund med tanke på den generationsöverskridande rättvisan och en rättvis övergång så att ingen generation överskrider sin andel av kolbudgeten på kommande generationers bekostnad. Bedömningen av rättvisa måste utvecklas. Vi lägger till energi- och klimatstrategin i klimatlagen så att man i framtiden stiftar en lag om denna betydande redogörelse och att den inte bara hänger på den politiska viljan, som idag.

Statsbudgeten och ekonomipolitiken måste regelbundet utvärderas vad gäller klimatkonsekvenserna. På samma sätt som vi bedömer ekonomipolitikens sysselsättningskonsekvenser borde vi även bedöma klimat- och miljökonsekvenserna för all ekonomipolitik. Dessutom behövs sektorspecifika klimatplaner inom allt fler sektorer. Särskilt viktiga är planerna för trafik, boende och byggande samt markanvändning, jord- och skogsbruket samt livsmedelsproduktionen.

Man bör stöda utvecklingen av den teknologi som behövs och anvisa tillräcklig finansiering till FOU-investeringar i grön teknik. Arbetet ska baseras på vetenskapliga data, tillräckligt stöd ska hänvisas till Finlands IPCC och Klimatpanelen.

Vi håller fast vid linjen att slopa användningen av torv med beaktande av de konsekvenser och den tidtabell anfallskriget som Ryssland inledde har.

Vi ser till att utsläppshandeln fungerar och att utsläppen minskar inom utsläppshandelssektorn. Utsläppsstigen till 2030 genomförs om utsläppsrättens pris och beskattning på ett betydande sätt styr klimatåtgärderna inom energisektorn och processindustrin. Enbart utsläppshandeln löser det dock inte, eftersom prissättningen av kolet delvis även baseras på beskattningen. Med beskattningen måste man även kunna förebygga kolläckaget, alltså att utsläppen överförs till andra länder.

Vi stoppar försämringen av den biologiska mångfalden i Finland och vänder utvecklingen mot en återhämtning

Den biologiska mångfalden försämras även i Finland. Enligt den senaste utredningen om hotade arter, Röda listan, är redan var nionde art i Finland utrotningshotad. Varannan av de finländska naturtyperna är hotad. Flest hotade arter och naturtyper finns i landets södra delar där artantalet och pressen på markanvändningen är störst. Finländarnas konsumtion orsakar klimatutsläpp samt försämrad biologisk mångfald även utanför Finlands gränser där största delen av de varor som konsumeras i hemlandet produceras.

Det behövs tydliga lagstiftningsramar för naturpolitik och målsättningar i likhet med verktygen i klimatpolitiken. En naturlag i stil med klimatlagen kunde vara ett bra sätt att trygga genomförandet av naturpolitiken.

Åtgärderna i den nationella biodiversitetsstrategins, som siktar mot 2030, ska verkställas planenligt. Målet med biodiversitetsstrategin är att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden och vända utvecklingen mot en återhämtning innan 2030. Strategin effektiviserar skyddet av den biologiska mångfalden och främjar återhämtningen hos försämrade ekosystem. Dessutom utvecklas mätbarheten hos åtgärderna och effekterna. Strategin och åtgärdsprogrammet kopplas till en del av de internationella målen samt de mål som EU ställt upp.

Vid sidan av ett hållbart skogsbruk tar vi hand om kolsänkorna och ett tillräckligt skydd av skogarna. Skogslagen ska reformeras så att lagens mål betjänar en hållbar lösning på både klimat- och diversitetsutmaningarna. Finland behöver även ett nationellt program för upprustning av myrar. Det är ett effektivt sätt att rikta naturskyddspengarna till landskapen och om det är tillräckligt omfattande, stöder det en rättvis övergång bort från användningen av kol.

Stävjandet av klimatförändringen och vikten av vattenskyddet går hand i hand. Det varmare klimatet ökar regn och näringsutsköljningar till vattendragen. Skyddet av närvattnen är en del av skyddsarbetet för Östersjön eftersom vattendragens belastning till sist hamnar i Östersjön. Östersjöns svarta punkt är Skärgårdshavets svaga tillstånd, som trots otaliga åtgärder inte har förbättrats.

Arbetet för att Skärgårdshavet tas bort från Helcoms Hotspot-lista 2027 måste fortsätta. Finansieringen och åtgärderna måste riktas mot mer effektiva åtgärder och riktas in rätt. Problemet är att finansieringen inte är öronmärkt och att genomförandet av åtgärderna baseras på frivillighet, vilket förutsätter att aktörerna i området är aktiva.

Vi minskar medborgarnas koldioxidavtryck på ett socialt rättvist sätt

Det måste göras enkelt för medborgarna att konsumera hållbart. Målet ska vara att konsumenten i butiken inte särskilt behöver överväga etiskt och miljömässigt hållbara inköpsbeslut. För produktionen av materiella förnödenheter, såsom textilier, bör man ställa upp strikta standarder som omfattar hela EU och som förpliktigar företagen att tillverka hållbara, ekologiska och etiska förnödenheter. EU och Finland i framkanten måste sikta mot att avsluta klimatmässigt ohållbar produktion. Hållbar textilåtervinning och -produktion i hemlandet måste främjas.

Informationen om de dagliga valens miljö- och klimatkonsekvenser måste ökas. Ansvaret för de krav som lagstiftningen ställer upp ligger hos samhället, men även producenten och produktionen måste bära sitt ansvar. Medborgarna ska ha tillräckligt med information för att göra hållbara konsumtionsbeslut. Den centrala faktorn som förklarar individens kolavtryck är inkomstnivån. Medborgarnas koldioxidavtryck måste minskas så att åtgärderna riktas rättvist och där man betonar åtgärder bland dem med högst inkomstnivåer.

Utgångspunkten ska vara att bruksföremål, såsom elektronik, kläder eller hushållsmaskiner, ska gå att reparera och att reparationerna är tillräckligt enkla och förmånliga. Verksamhetsförutsättningarna för olika reparationstjänster ska stödjas. Till exempel kan erbjudande av reparationstjänster omfattas av en lägre mervärdesskattesats i mervärdesystemet för den hållbara utvecklingen.

Åtgärderna i det nationella programmet för klimatvänlig mat som siktar mot att minska den konsumerade matens klimatavtryck samt mot att öka förståelsen för matproduktionen ska genomföras planenligt.

Det ska ställas upp mål för minskning av konsumtionsbaserade utsläpp som stöds genom konkreta åtgärder och uppföljningsarbete. Man måste ingripa bättre än idag på konsumtionsbaserade utsläpp som orsakas utanför Finlands gränser exempelvis genom beskattningen. Minskningen av exportrelaterade utsläpp förutsätter medel som styr hushållen och den offentliga sektorn mot att minska konsumtionen och föredra förnödenheter med små kol- och materialavtryck.

Klimat- och miljökrisen kan inte lösas utan pengar

Enligt skyldigheterna i FN:s klimatkonvention ska Finlands offentliga internationella klimatfinansiering ökas. Vi förbinder oss vid att verkställa skyldigheterna i FN:s konvention om biodiversitet och ökar den finansiering som detta kräver.

Finland ska handla utan förbehåll för att främja skyldigheterna i de internationella avtal som vi undertecknat.

Under den kommande regeringsperioden ska den internationella klimatfinansieringen baseras på utrikesministeriets plan för verkställandet av Finlands offentliga internationella klimatfinansiering som sträcker sig till 2026. 2026 ska verkställandet av planen utvärderas och planen ska uppdateras fram till 2030. Även inom de närmaste åren ska klimatfinansieringen förbli på åtminstone den uppnådda nivån.

Finland ska betydligt öka sin budgetfinansierade klimatfinansiering som en del av utvecklingssamarbetsbudgeten och stärka särskilt finansieringen till klimatfonder som lyder under klimatavtalet. Klimatfinansieringen kan kompletteras och stärkas även med nya finansieringsinstrument som lämpar sig för att öka privata klimatinvesteringar så att de motsvarar mållandets behov.

Finansieringen av naturskyddet ska tryggas på åtminstone en nivå enligt perioden 2019–2023 och höjas i mån av möjligheter.Programmen Helmi och Metso förlängs och finansieringen av dem tryggas. Programmet för effektiverat vattenskydd förlängs och dess finansiering tryggas.