Mot full sysselsättning och bättre arbetsliv

Sysselsättningen måste stärkas ytterligare. Nästa mellanetapp ska vara en sysselsättningsgrad på 80 procent som lyfter upp Finland på de övriga nordiska ländernas nivå. Målet på lång sikt ska vara full sysselsättning, alltså en situation där arbetslöshetsgraden är klart under 5 procent. Vi behöver ett större antal arbetstagare än idag för att kunna trygga en fungerande välfärdsstat även för kommande generationer.

Alla ska ha möjlighet till heltidsarbete och ofrivilligt deltidsarbete ska minskas. Med deltidsarbete är det ofta omöjligt att få tillräckliga inkomster inom många branscher och därför bör man säkerställa att de som vill ha heltidsarbete har möjlighet till det. Arbetsgivarnas skyldighet att erbjuda heltidsarbete till sina deltidsanställda ska stramas åt. Det ska finnas en laglig grund för att anställa någon på deltid. Detta inverkar inte möjligheterna för partiellt arbetsföra eller andra som frivilligt arbetar på deltid att delta i arbetsmarknaden enligt sin förmåga och sin vilja.

Arbetets effektivitet har fortsatt öka och de gångna årtiondenas effektivering syntes även bättre i hur arbetstagarens lön och fritid utvecklades. Arbetstiden förkortades och ersättningsnivån steg. Resultaten av den ökade produktiviteten har dock redan länge hamnat någon annanstans än hos arbetstagarna. I själva verket har arbetstiden för många arbetstagare till och med förlängts till följd av konkurrenskraftsavtalet. Det är frågan om både arbetsvälmående, en bättre fördelning av arbetet och en ekonomisk rättvisa. Därför måste vi som mål ställa upp att arbetstagarna ska få fördelar av resultaten från den ökade produktiviteten antingen som bättre inkomst eller som kortare arbetstid.

Arbetet byter form och utvecklas. Samhället måste förändras i samma takt. Detta kräver även starkare reglering där de som står i svagast arbetsmarknadsposition behöver skydd. Ställningen hos de som arbetar i nya arbetsformer måste stärkas genom att förhindra maskeringen av ett arbetsavtalsförhållande till något annat än ett arbetsavtal. Vi stiftar om arbetsrådets befogenheter att ge utlåtanden om arbetsförhållandets befintlighet. Vi utreder de självsysselsattas möjligheter till kollektivavtalsverksamhet.

Vi ökar arbetslivets jämställdhet och jämlikhet

Jämställdhet och jämlikhet är baskärnan i SDP:s verksamhet. För samma och lika värt arbete ska man samma lön betalas. SDP vill stärka jämlikheten i arbetslivet genom att genomföra en totalreform av jämställdhetslagen, där man särskilt granskar främjandet av jämställdheten, förbudet mot diskriminering samt funktionen och tillräckligheten hos tillsynen och rättsskyddsmedlen. Ett jämställdhetsprogram utarbetas och med hjälp av trepartsförhandlingar skapas ett lönejämställdhetsprogram som sträcker sig över regeringsperioderna.

Arbetslivet behöver mer flexibilitet. En flexibel samordning av arbetet och privatlivet stöder att man orkar i arbetet och arbetshälsan. Därför bör man öka arbetstagarens möjligheter att påverka sin arbetstid. Familjernas vardag och föräldraskap stöds genom att skapa en familjevänlig arbetslivskultur, som gör det möjligt att samordna arbete och familjeliv. Distansarbetet ska vara lika tryggt som närarbetet och därför bör man förbättra arbetsolycksregleringen till att förbättra närarbetets försäkringsskydd. Vi utreder lagstiftningens andra utvecklingsbehov på grund av utvidgningen av distansarbetet.

På en familjevänlig arbetsplats beaktas olika livssituationer och till dem hörande behov som en del av arbetet och praxisen på arbetsplatsen. Tjänsterna och arbetslivet ska göras mer flexibla så att föräldrarnas delaktighet i föräldrakvarter, fostrings- och utvärderingssamtal samt i omfattande familjespecifika hälsogranskningar möjliggörs. Samtidigt bör man beakta att familjerna är olika och har olika livssituationer. Familjevänlig praxis beaktar även exempelvis att de äldres närstående hjälper dem i vardagen. På bra arbetsplatser beaktas behoven hos olika slags människor. Som stöd för en person utan familj i vården kan någon annan än en släkting delta och detta ska även vara möjligt. Arbetstagarna ska ha rätt till förkortad arbetstid om deras livssituation så kräver och arbetstidsbanksystemet bör vidareutvecklas.

Familjeledigheten får inte inverka på avancerandet i arbetslivet och på lönenivån. Arbetslivet ska identifiera familjernas olika situationer. Genomförandet av familjeledighetsreformen som trädde i kraft hösten 2022 ska följas upp och den ska fortsätta uppdateras enligt behov. Även systemet med hemvårdsstöd ska reformeras så att det blir mer flexibelt så att det stöder barnens delaktighet i småbarnspedagogiken.

Löneöppenheten främjar lika lön. Lagstiftningen ska öka lönesättningens öppenhet och lönemedvetenhet på arbetsplatserna. Graviditetsdiskriminering kan minskas genom att stärka övervakningen av diskrimineringen och sanktionerna mot den. Vi förbättrar partiellt arbetsföra och funktionshindrade personers möjligheter att komma in i arbetslivet på olika sätt, exempelvis genom att förbättra förutsättningarna för organisationer att anställa samt genom att utvidga Jobbkanalen Ab:s verksamhet. Vi säkerställer att de social- och hälsovårdstjänster som inletts inom Programmet för arbetsförmåga som stöder de arbetslösas arbetsförhet integreras i kommunernas sysselsättningstjänster och sörjer för ett sömfritt samarbete med social- och hälsovårdstjänsterna i områdena.

Vi besvarar bristen på arbetskraft som en helhet

Arbetskraftbristen besvärar allt fler branscher från social- och hälsovårdstjänster till industrin och privata tjänster. Om kompetensbristen blir utdragen försvagas hela Finlands ekonomiska utsikter och förmåga att upprätthålla välfärdsstatens tjänster. Vi bör dock beakta att arbetskraftsbristen förekommer i olika former och vi ska vara särskilt oroliga över branscher där arbetskraft inte finns tillgänglig ens för heltidsarbete med lön enligt kollektivavtalet. Däremot är det inte frågan om ett likadant problem då man letar efter arbetskraft för deltidsarbete eller underbetalda anställningsförhållanden.

Det är arbetsgivarnas ansvar att leta efter medel för att lösa arbetskraftsbristen. Här är lönen, arbetsvillkoren och arbetsförhållandets kvalitet viktiga faktorer. För att rätta till kompetensbristen bör man använda möjligheterna som både den inhemska utbildningspolitiken och den arbetsrelaterade invandringen erbjuder. Det behövs snabba satsningar på en höjning av utbildningsnivån. Sysselsättningsutbildningens resurser ska tryggas.

Vuxna som byter yrke ska stödas bättre. Särskilt de former för inlärning i arbetet som ingår i utbildningen på andra stadiet kan vara en viktig metod för att minska hindren för utbildning inom en ny bransch (såsom brister på inkomst under studierna). Läroavtalsutbildningen och vuxenutbildningsstödet är viktiga element som möjliggör omskolningen samt i lösningen av matchningsproblem. Inom ramarna som lagen tillåter bör man gynna sökanden av minoritetskönet i de utbildningsformer som skräddarsys för dem som byter yrke.

Det är viktigt att beakta målet att häva segregationen även i TE-tjänsterna vars klientskap hos ofta infaller just i brytningspunkterna i arbetskarriären. Detta främjar både hävningen av könssegregationen samt mer omfattande den utbildningsmässiga jämlikheten.

Man bör säkerställa en tillräcklig, kompetent personal för välfärdsområdenas social- och hälsovårdstjänster. För att öka branschens attraktions- och hållkraft behövs mångsidiga åtgärder både på lokal och nationell nivå. Utbildningsmängderna bör ytterligare ökas och man bör utnyttja olika stigar till social- och hälsovårdsbranschen samt stöda återvändandet av de som lämnat branschen. Man bör sörja för arbetsfördelningen så att personalen kan utföra ett intressant arbete som motsvarar deras utbildning. Man bör utveckla arbetsförhållandena, ledarskapet och arbetshälsan. Att trygga fortbildningen och specialiseringsutbildningen samt karriär- och löneutvecklingsmöjligheterna är viktiga faktorer. Vi måste utarbeta en omfattande löneplan på längre sikt, även om lönelösningarna förblir arbetsmarknadsorganisationernas ärende. Vi utreder möjligheterna att stöda arbetsrelaterad invandring och vidtar de åtgärder som behövs, såsom en reform av branschens språkkrav.

Arbetets attraktionskraft ökas av moderna arbetsförhållanden där man med ändamålsenlig, mångsidig teknologi och digitala tjänster kan bidra till att förbättra arbetstagarnas ork och tjänsternas effekter. Det är viktigt att hålla fast vid personaldimensioneringarna för att kunna garantera kunderna kvaliteten och tryggheten i tjänsterna samt personalens ork och arbetshälsa.

Vi behöver mer arbetsrelaterad invandring

Finland behöver arbetsrelaterad invandring som besvarar behovet av kompetent arbetskraft och stärker möjligheterna till tillväxt. Vi behöver mer kompetens inom internationell rekrytering och för att locka experter till Finland. Detta kräver resurser både för statens och storstädernas arbetskraftstjänster.

Vi bör ge de yrkesutbildade som flyttar till Finland och deras familjer ett servicelöfte som säger att det vid sidan av tillståndsprocesserna ska gå smidigt att uträtta andra myndighetsärenden och komma in i tjänsterna så att de kan inleda livet i Finland friktionsfritt. Detta innebär även att underlätta familjeåterföreningen. Stöd ska erbjudas aktivt för familjernas integration och för att maken eller makan som flyttar med ska få jobb.

En som flyttar till Finland för att jobba har inte bara med sig sin arbetsinsats till Finland, utan hela sitt liv. Man måste styra tillräckligt med resurser till en smidig invandringsupplevelse och utvecklingen av den. Även de som flyttat till landet för jobb måste beaktas som en del av integrationstjänsternas kunder.

Vi minskar arbetsbelastningen på grund av mental hälsa på arbetsplatserna

Ökningen av arbetsoförmögenhet på grund av den mentala hälsan bör brytas. Arbetstagarnas arbetsförmåga, att de hålls i arbetslivet och deras mentala hälsa ska stödas. Särskilt bör man fästa uppmärksamhet vid psykosocial belastning som en arbetssäkerhets- och arbetarskyddsfråga. För att möjliggöra återvändandet till arbetslivet bör man erbjuda bättre stöd överallt i Finland. Man bör öka möjligheterna att återvända till arbetet på deltid.

Vi reglerar mer exakt om arbetsgivarens skyldigheter gällande förebyggande, identifiering och regelbunden utvärdering av psykosocial belastning och åtgärderna för att minska belastningen. Vi stärker företagshälsovårdens och andra social- och hälsovårdstjänsters roll i stödet för återvändandet till arbetet.

Vi ingriper effektivt i arbetsrelaterat utnyttjande och arbetsmarknadsbrottslighet

Man måste ingripa mer effektivt i arbetsrelaterat utnyttjande och arbetsmarknadsbrott och offrens ställning ska förbättras. Till följd av utnyttjandet finns risken att det uppstår två arbetsmarknader och denna utveckling måste stoppas. Polis, åklagare och arbetarskyddsmyndigheter ska kunna ingripa allt bättre i arbetsrelaterat utnyttjande.

Strafflagstiftningen bör ses över så att man får adekvata straff för utnyttjande och för låga löner, och så att rätt visa skipas för offren. Förtroendemännens ställning bör stärkas och fackföreningarna ges rätten att väcka talan. Dessa åtgärder stöder ingripande i problemen och stärker efterlevnaden av arbetsmarknadernas spelregler.

Dessutom bör man stärka arbetarskyddsmyndigheternas tillsynsresurser. Man måste sörja för arbetsvillkoren och arbetsplatsens ändamålsenlighet som en del av uppehållstillståndsprocessen. Prövningen av tillgång till arbetskraft är ett bra redskap, men behöver bättre tillsyn och mer kännbara sanktioner som stöd. Myndighetssamarbetet och informationsutbytet för att förebygga arbetsrelaterat utnyttjande bör stärkas.

Satsningar måste göras för att förebygga grå ekonomi kopplad till arbetslivet. En utvidgning av beställaransvaret och kravet på skattenummer samt stiftandet av en ambitiös lag om företagsansvar är rätt steg i förebyggandet av arbetsmarknadsbrottslighet och grå ekonomi.

Vi vill ha tillbaka det finländska avtalssamhället

Att trygga kollektivavtalen och deras bindande verkan är en viktig utgångspunkt för SDP inom arbetsmarknadspolitiken. Enligt undersökningarna förbättrar fungerande avtalssystem produktiviteten, ökar arbetsgemenskapernas välbefinnande och fred på arbetsmarknaden.

Det finländska avtalssamhället kräver stärkande. Den nordiska arbetsmarknadsmodellen kan tryggas genom att bredda kriterierna för allmänt bindande verkan och stärka de allmänt bindande kollektivavtalens bindande egenskap. Som allmänt bindande kollektivavtal ska stärkas branschens mest representativa kollektivavtal, som har förhandlats fram av fackföreningen oberoende av dess procentuella täckning. Om avtalet är bekräftat som allmänt bindande ska det alltid gälla till slutet av avtalsperioden. Kollektivavtalets efterverkan, alltså hur man följer villkoren i avtalet som upphört i det avtalslösa läget efter att kollektivavtalet upphört, ska stiftas i lag.

Kollektivavtalslagen ska preciseras så att det tryggar de organiserade arbetstagarnas rätt att välja den i kollektivavtalet avsedda förtroendemannen på alla arbetsplatser och stärka förtroendemännens skydd, rättigheter och tillgång till information. Då arbetsmarknadssystemet splittras måste vi ha beredskap att stärka förtroendemännens roll i tolkningen av kollektivavtalen i enlighet med den modell som finns i Sverige. Vi säkerställer ett balanserat, lokalt avtalande som baserar sig på nationella kollektivavtal. Vi ser till att arbetsstridsrätten bevaras.

Verksamhetsmodellen hos riksförlikningsmannens byrå ska förnyas till att motsvara det decentraliserade förhandlingssystemet. Då medlingssystemet splittras är det ändamålsenligt att hitta medel med vilka vi kan stärka förutsägande medling.