Vi stärker den offentliga ekonomins hållbarhet på lång sikt
Hållbarheten hos den offentliga ekonomin är viktig. Problemen kopplade till den är till sin karaktär frågor på lång sikt vars lösningar förutsätter planenlighet och tid. Vi måste dock vidta åtgärder redan nästa valperiod. Problemet kan inte lösas på en gång, men inte heller skjutas upp. Då försvåras det bland annat på grund av att räntekostnaderna för den offentliga skulden ackumuleras.
Å andra sidan bör man i korrigerandet av hållbarhetsgapet beakta både konjunktursutvecklingen samt akuta kriser och deras inverkan på ekonomin. Alltför mekaniska mål för balans i den offentliga ekonomin leder till att en svag konjunkturutveckling ökar pressen på att anpassa den offentliga ekonomin och å andra sidan till att man vid högkonjunktur rent av ökar utgifterna utan grund. Till exempel fördjupar nedskärningar i en recession lätt problemen. I en recession krävs tvärtemot en finanspolitisk återupplivning, alltså utgiftsökningar eller skattelättnader som stöder ekonomins uppsving och dämpar krisernas skadliga konsekvenser. Att jämna ut konjunkturerna ger betydande fördelar eftersom det minskar arbetslösheten. Att minska arbetslösheten är viktigt för människornas direkta välbefinnande, dessutom ger det även långsiktiga fördelar för ekonomin, eftersom en utdragen konjunkturbaserad arbetslöshet kan leda till en permanent utestängning från arbetsmarknaden. Däremot kan en dåligt genomförd anpassning på kort sikt försvaga förutsättningarna för hållbar ekonomi på lång sikt.
Det är ett faktum att Finlands prognostiserade skatteintäkter på lång sikt inte räcker till för att täcka de offentliga utgifterna. Vi måste ingripa i det här problemet målmedvetet med ett program som täcker flera valperioder.
Kriserna påverkar skuldsättningen
Vid utvärderingen av den offentliga ekonomin är det viktigt att urskilja vyerna på lång sikt från tillfälliga förändringar orsakade av konjunkturer eller kriser. En ansvarsfull skötsel av de osedvanliga kriserna de senaste åren har förutsatt lösningar av staten som på kort sikt ökar skuldsättningen. Coronakrisen, Rysslands anfall mot Ukraina och energikrisen har alla inverkat på statsbudgeten och skuldsättningen. Via räntekostnaderna speglas konsekvenserna även på kommande år. Å andra sidan var exempelvis coronakrisens inverkan på Finlands ekonomi rätt liten jämfört med andra västländer.
Det är även bra att observera att skuldsättningsgradens ökning trots de ovanliga kriserna förblivit klart mindre den här valperioden än under finanskrisen och depressionen på 90-talet. Sysselsättningen i sin tur är rekordhög och arbetslösheten ganska låg.
Till skillnad från prognoserna sjönk Finlands skuld i förhållande till bruttonationalprodukten 2021 och minskningen verkar fortsätta. I de senaste prognoserna är den jämförbara skuldrelationen cirka 10 procentenheter mindre i slutet av 2022 än vad man uppskattade ännu sommaren 2020.
Finland ska även i fortsättningen förbinda sig vid EU:s gemensamma regler och även kräva att andra följer dem. Det är inte vettigt att upprätthålla regler som ingen följer och därför är EU:s interna debatt om ekonomi- och skuldregler lönsam. När man kommit överens om gemensamma regler ska man även förbinda sig vid dem.