Att stärka ekonomin kräver värdeval

Dessutom behöver vi även inkomster för statsekonomin. Beskattningens huvuduppdrag är att finansiera välfärdsstatens tjänster och förmåner. Med skatterna finansieras bland annat en högklassig utbildning, forskning, omsorg och hälsovård och även exempelvis säkerhet samt de investeringar en hållbar ekonomi förutsätter. Det är oundvikligt att man de kommande åren måste stärka finansieringsgrunden för offentliga tjänster och förmåner även med beskattning.

Vid en granskning på längre sikt har det under flera valperioder uppstått ett hållbarhetsprogram i den offentliga ekonomin. Tryggande av finansieringsgrunden för välfärdsstaten förutsätter att vi under nästa valperiod inleder ett program som täcker flera valperioder för att få skuldsättningsgraden att vända neråt.

Socialdemokraternas värdeval är tydligt. Vi vill påskynda en ekologiskt och socialt hållbar ekonomisk tillväxt med strukturförändringar, det vill säga förbättra produktiviteten, höja sysselsättningen och öka den arbetsrelaterade invandringen. Dessa är åtgärder som krävs på lång sikt och utöver dem kommer vi under de kommande åren att behöva även inkomst- och utgiftsanpassningar.

Anpassningen förutsätter värdeval. SDP:s värdeval är att anpassningen sker långsiktigt så att välfärdsstaten tryggas och man tar hand om de i svagast ställning. Samtidigt är det statens uppgift att säkerställa medborgarnas säkerhet och välbefinnande så att man snabbt kan reagera på eventuella kriser och konjunkturer.

I den nordiska välfärdsstaten har man lyckats förena en stark ekonomi, hög sysselsättning med skattefinansierade offentliga tjänster samt förmåner som tryggar inkomsten. Finansieringen av en välfärdsstat som erbjuder jämlika möjligheter förutsätter alltid tillräckliga skatteinkomster. Vi vill inte att vanliga löntagares, företagare med låga inkomsters eller pensionärers inkomstbeskattning blir stramare. Därför är det vårt värdeval att öka skatteintäkterna genom att göra kapitalets skattegrunder tätare, ingripa i skatteundvikande och gallra bort ineffektiva skattestöd. Skatteintäkterna ska samlas in framför allt av dem som har råd att betala mer och vars beskattning för närvarande är lägre än andra som får lika stor inkomst. Man kan göra skattelättnader för små- och medelinkomsttagare om det finns tillräckligt med skatteintäkter från andra källor.

En stark offentlig ekonomi är en del av kriståligheten

Den nordiska välfärdsstaten och en stark offentlig ekonomi är en del av kriståligheten. I kriserna de senaste åren har den offentliga sektorns betydelse åter betonats. I Finland har man kunnat använda mycket mindre av offentliga medel för olika coronastöd än i andra västländer, eftersom socialskyddet och de offentliga tjänsterna hjälpte medborgarna och företagen här att klara sig över krisen.

Även en aktiv ekonomisk politik har visat sin betydelse. Reaktionerna på kriserna förutsätter en tillräckligt stark offentlig ekonomi för att det ska finnas ekonomiskt spelrum att besvara överraskande utgiftsbehov. Det räcker dock inte enbart med en stark offentlig ekonomi, utan det behövs även politisk vilja och förmåga att agera. De föråldrade reglerna för och tankesätten kring finanspolitiken kan i värsta fall förhindra vettiga reaktioner på kriser. Man bör även beakta att Finland är en del av världsekonomin och bankunionen, vilket innebär att man måste granska Finlands ekonomi i förhållande till andra och den globala ekonomin.

Till skillnad från i finans- och eurokriserna för tio år sedan har Finland nu klarat sig bättre tack vare ett mer omfattande hållbarhetstankesätt. Det senaste årtiondet gjordes värdeval till följd av vilka man skar ner på tjänster och tillväxtens förutsättningar genom att rikta anpassningsåtgärder till utbildningen, forskningen och människornas välfärd. Följden var en låg sysselsättning och långsam tillväxt. Nu står vi i bättre position till följd av andra slags val, där sysselsättningen har ökat och man har satsat på välbefinnande. Det behövs ett mer omfattande hållbarhetstänkande även i fortsättningen för att fokus enbart på den offentliga ekonomins hållbarhet inte leder till en politik som är socialt, ekologiskt eller helhetsekonomiskt ohållbar särskilt i kriser.