Hållbar ekonomi och tillväxt som möjliggörare av en stark basservice

Välfärdsområdenas ekonomiska situation är svår och inom många områden måste funktioner anpassas, vilket ytterligare försvårar uppnåendet av målen med reformen av social- och hälsovården. Skyldigheten av täcka underskott måste förlängas, så att välfärdsområdena ska få en möjlighet att utveckla sin verksamhet utan kortsiktiga nedskärningar som äventyrar tjänsterna. Däremot är beredning av välfärdsområdenas beskattningsrätt inte aktuell just nu.

För att stävja ökningen av kostnaderna måste saker och ting inom kommunerna och välfärdsområdena göras bättre och mer effektivt. Staten måste dock till fullo täcka alla sådana kostnader, som uppstår för kommunerna och välfärdsområdena av de nya fastställda skyldigheterna.
Vi vill säkerställa att man i investeringar och upphandlingar, som betalas med offentliga skattemedel, alltid efterlever Finlands lagar, arbetslagstiftning och kollektivavtal. Med dessa tryggas de anställdas ställning, stärks sysselsättningen och konkurrenskraften för finländska företag samt förhindras människohandel.

Livskraftiga kommuner

Verksamhetssätten i kommunerna måste förnyas och man måste öka kommunernas livskraft och kommuninvånarnas välbefinnande. Projektverksamheten för EU:s områdesutvecklings- och strukturfonder måste inriktas till utveckling av kommunerna.

Kommunerna måste satsa på sysselsättningstjänsternas funktion och effektivitet samt skapa nya och effektivare verksamhetsmodeller. I sysselsättningstjänsterna som produceras som köpta tjänster måste man röra sig i en riktning, där man i stället för prestationer betalar för genomslagskraften, det vill säga för att personen får sysselsättning och blir kvar i arbetet. Även i andra köpta tjänster måste man i större utsträckning utnyttja en modell som baseras på genomslagskraft.

Sysselsättnings- och näringstjänsterna måste erbjudas enligt principen om en (1) kontakt och de måste svara på behoven hos arbetssökande, företagare och arbetsgivare i området.

Vårt mål är att alla ska kunna sysselsätta sig enligt sina förmågor. Arbetsmarknadstjänsterna bör utvecklas för att stödja både snabb sysselsättning och människors individuella behov, där bland annat behoven hos personer med funktionsnedsättning, personer med nedsatt arbetsförmåga och långtidsarbetslösa beaktas. Man måste effektivt kunna svara på behoven hos branscherna som har brist på arbetskraft tillsammans med arbetssökande, arbetsgivare och utbildningsorganisationer.

AN-tjänsterna måste stödja företag i frågor beträffande sysselsättning och hjälpa dem att sysselsätta även dem som befinner sig i den svagaste arbetsmarknadsställningen. Nya företagare ska erbjudas mentorskap minst under de två första åren.

Integration spelar en central roll i sysselsättningen. I kommunerna måste man utveckla tjänster för arbetsrelaterad invandring och integration, och öka genomslagskraften för tjänster i det inledande skedet av integrationen samt säkerställa att övriga tjänster stöder bosättningen och integrationen i Finland.

I kommunerna måste satsningar göras för att invandrare snabbt ska lära sig finska eller svenska, inleda studier och sysselsättas. Tjänsterna för arbetsrelaterad invandring måste samlas på ett ställe i samarbete med andra myndigheter. Processerna för invandring måste förbättras, men detta kräver också stöd av staten. Man måste ingripa snabbt i hinder för sysselsättningen av invandrare, såsom diskriminering som förekommer i arbetssökningen.

I kommunerna ska man i synnerhet främja invandrarmödrarnas integration, eftersom detta ökar den sociala sammanhållningen, möjligheterna till sysselsättning och ekonomiskt oberoende. Dessutom stärker mödrarnas integration familjernas välbefinnande samt barnens möjligheter att klara sig och förankra sig i samhället.

I kommunerna måste man skapa en stark grund för företagande och ha ett intensivt samarbete med företag, läroanstalter och beslutsfattare. Satsningar måste göras på närings- och sysselsättningspolitik för att stärka tillväxten, stärka inkomstbasen och trygga tjänsterna.

I kommunerna måste man säkerställa att också små företag har förutsättningar för att vara framgångsrika i konkurrensutsättningar. Ensam-, mikro- och småföretagares förutsättningar måste förbättras genom att göra konkurrensutsättningarnas krav mer flexibla, bland annat beträffande omsättning och genom att dela upp konkurrensutsättningarna i mindre delar. Dessutom måste konkurrensutsättningen för mindre upphandlingar ökas.

Kommunerna måste ha ett intensivt samarbete med sysselsättningsområdena för att säkerställa tillgången till arbetskraft. Kommunerna måste främja en försökskultur och snabb implementering av nya idéer.

I kommunernas markanvändning måste man säkerställa möjligheterna till genomförande av investeringar, i synnerhet gröna investeringar, eftersom dessa är en betydande möjlighet att förbättra kommunens livskraft. Man måste själv bibehålla kontrollen över kritisk infrastruktur, såsom vattenförsörjning. Kommunerna måste vara föregångare inom cirkulär ekonomi som utnyttjar befintliga material i underhållet av sina egna fastigheter eller genom utlåning av andra saker på bibliotek. Hållbar utveckling ska främjas i kommunernas upphandlingar.

• Effektivitet med sysselsättnings- och näringstjänsternas princip om en (1) kontakt.
• Tjänster för arbetsrelaterad invandring måste utvecklas och satsningar måste göras i synnerhet på tjänster som påverkar i det inledande skedet av integrationen.
• Satsningar måste göras på närings- och sysselsättningspolitiken.
• Kriterierna för offentliga konkurrensutsättningar måste göras rimliga, så att också ensam-, mikro- och småföretagare kan delta i dem.
• Mål i kommunernas integrationsprogram för att effektivisera invandrarmödrarnas integration.
• Kommunerna måste säkerställa möjligheten att genomföra i synnerhet gröna investeringar och i upphandlingen av dem måste hållbar utveckling främjas.

Effektiva välfärdsområden

Vi vill att man i välfärdsområdena gör saker och ting på ett bättre sätt, så att vi kan trygga viktiga tjänster i stället för att avveckla dem. Praxis som konstaterats fungera bra måste implementeras mer effektivt än för närvarande i välfärdsområdena. Även samarbetet välfärdsområdena emellan måste utvecklas, i synnerhet när man med hjälp av det kan dra ner på kostnaderna.

I diagnostiseringen av sjukdomar och automatiska anteckningar i patientjournaler är det möjligt att utnyttja AI i större utsträckning än vad som görs idag. Vårdprocesserna måste förnyas och effektiviseras övergripande. Kontrollbesök bör minskas när ingen betydande nytta uppnås, eller så kan de genomföras basnivå eller helt på distans. I bedömningen av implementeringen av nya vårdformer och läkemedel måste uppmärksamhet ägnas åt förhållandet mellan verkningsfullhet, nytta och kostnader.

Vid användning av hyrd arbetskraft måste välfärdsområdena implementera ett pristaksystem och i det hyrda arbetet i första hand använda personalserviceföretag som administreras av välfärdsområdena. Man måste i större utsträckning än tidigare ingripa i överdriven centralisering av privata hälso- och sjukvårdstjänster och prisökningarna till följd av den.

Spelreglerna för den konkurrerande verksamheten, som sker i den offentliga och privata sektorn, måste åtstramas och en möjlighet till över- och extraarbete för experter måste skapas inom den offentliga sektorn. Anställning av medicinstuderande med orimligt höga löner måste begränsas.

Finansieringen av välfärdsområdenas forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet måste utvecklas och även grundforskning måste få finansiering. Strukturerna för verksamhet inom forskning, utveckling och innovation inom välfärdsområdena måste stärkas.

Den nuvarande FPA-ersättningen, som betalas för användningen av privat hälso- och sjukvård, uppmuntrar inte till ökad effektivitet och verkningsfullhet inom vården. Ersättningen för resekostnader bör i sin helhet överföras från FPA till välfärdsområdena.

• Praxis som konstaterats fungera bra bör implementeras inom alla välfärdsområden.
• Ett pristaksystem för användningen av hyrd arbetskraft måste implementeras inom den offentliga hälso- och sjukvården.
• Konkurrens- och konsumentverkets möjligheter att ingripa i överdriven centralisering av privata hälso- och sjukvårdstjänster och prisökningarna till följd av den måste förbättras.
• Spelreglerna för konkurrerande verksamhet inom den offentliga och privata sektorn måste åtstramas.
• Välfärdsområdenas finansieringsmodell måste stödja innovationsverksamheten inom forskning, utveckling och innovation bättre än för närvarande.
• Reseersättningarna bör överföras från FPA till välfärdsområdena