SDP:s Kim Berg efterlyser trepartslösningar för att åtgärda bristen på vårdare
Enligt en utredning som Institutet för hälsa och välfärd publicerat denna vecka har verksamhetsenheter för serviceboende i stor utsträckning uppfyllt den lagstadgade personaldimensioneringen. Samlingspartiet beskyllde på frågetimmen 11.2 regeringen för att inte genomföra totalreform av äldreomsorgen under denna regeringsperiod och att vårdpersonalen inte kommer att räcka till för att uppfylla kraven på vårdardimensioneringen. Enligt Berg ger detta en felaktig bild, men man måste ändå söka arbetskraftslösningar.
– En totalreform av äldreomsorgen kommer att genomföras ännu under denna regeringsperiod. Första steget var att fastställa en vårdardimensionering på dygnet runt boende för äldre, eftersom det var det allra mest brådskande att ingripa i på grund av allvarliga försummelser. Nästa steg är att regeringen ska presentera ett förslag för att förbättra tjänsterna inom hemvården och närståendevården. Det är onödigt att i detta skede börja ställa dessa saker mot varandra, kommenterar Berg.
– En viktig målsättning med vårdardimensioneringen är att minska belastningen i vårdarbetet inom äldreomsorgen och därigenom göra serviceboenden mer attraktiva. Men vi måste erkänna att vi ändå kommer att ha en stor utmaning med att säkerställa en tillräcklig mängd kompetent och utbildad vårdpersonal inte bara inom äldreomsorgen utan också inom hela social – och hälsovårdssektorn i framtiden.
– Med vårdardimensioneringen minskas arbetsbelastningen, men det hjälper inte heller, om man inte lyckas rekrytera mer personal till vårdbranschen. Oron för om det finns tillräckligt med vårdare i framtiden är befogad, med eller utan en vårdardimensionering. I och med coronan har intresset för branschen tyvärr ytterligare försämrats, vilket inte på något sätt underlättar situationen. Man måste så fort som möjligt komma överens om någon form av långsiktig plan för påverkan av arbetsförhållandena och arbetsvillkoren, så att man hinner ta itu med denna utmaning. Jag är övertygad om att detta är en sådan utmaning som man bör lösa på trepartsbasis så snart som möjligt, säger Berg.
Enligt Berg är det ytterst viktigt att beakta arbetstagarnas familjeförhållanden i ursprungsländerna när det gäller eventuell utländsk rekrytering. Enligt honom är det inte etiskt korrekt att ta in unga mödrar utan sina barn, t.ex. från Filippinerna till Finland för att arbeta i en låglönebransch. Lönenivån för ett arbete som vårdbiträde kan vara så låg att försörjningskraven för makens uppehållstillstånd inte nödvändigtvis uppfylls, om man i efterhand vill föra in även den övriga familjen till Finland.
– Rekryteringen från utlandet kan ännu komma att tillämpas, men man måste nog i första hand se till att social – och hälsovårdsbranschen intresserar den egna befolkningen och de som redan bor i Finland. Det är ju faktiskt fråga om en bransch där det genast i början behövs omfattande kunskaper i de två nationalspråken. Vårdarbetet är precis lika tungt oavsett om arbetet utförs av en finländare eller någon från ett annat land. Problemen med det svaga intresset för branschen kan inte lösas genom massutbildning i utlandet, även om det kan finnas ett behov av detta, konstaterar Berg.
