Kvarnström (SDP): Pausgymnastik till plenum och utskott – Riksdagen ska sätta exempel och ta itu med sin osunda stresskultur
Då valperioden lider mot sitt slut reflekterar första periodens riksdagsledamot Johan Kvarnström (SDP) om riksdagens arbetskultur. Den stora ändringen de senaste åren är enligt honom ett välkommet digitalt hopp framåt. Däremot återstår att ta itu med en osund stresskultur som gör riksdagsarbetet mindre effektivt. Som lösning föreslår han ändrade mötestider, lunchpaus varje dag och pausgymnastik även till plenum och utskottsmöten.
Den största ändringen i ledamöters vardagliga arbete denna period är att utskotten kan ha distansmöten i de fall då de endast ska höra experter. Detta välkomnar Kvarnström, men tillägger att det är orättvist att ett utskottsmöte per distans kan sluta i arbetsrummet (eftersom en inte får delta från offentliga utrymmen) i Lilla parlamentet samtidigt som följande utskottsmöte inleds i riksdagens huvudbyggnad, varpå ingen riksdagsledamot kan vara hundraprocentigt närvarande hur man än gör.
– Ett typiskt utskottsmöte är sådant att bara en del av ledamöterna är på plats då mötet inleds, övriga droppar in med andan i halsen an efter. Många måste gå tidigare, ibland för att helt enkelt hinna i tid till följande möte som kan vara till exempel en parlamentarisk arbetsgrupp eller annat som också är viktigt.
– Vi tycker att vi är så duktiga då vi är alla är så upptagna och fullbokade, men egentligen tror jag det tär på både effektivitet och samarbetsanda. Och viktigaste av allt: vi lever inte som vi lär då vi efterlyser sunda arbetsförhållanden och sunt leverne, men upprätthåller en stresskultur där det inte ens i teorin alltid är möjligt att vara närvarande på alla möten, i varje fall inte om du också tänkt hinna äta, vilket nog är betydelsefullt för att sköta viktiga uppdrag ansvarsfullt, säger Johan Kvarnström.
Han konstaterar att ledamöter sitter ohälsosamt mycket. Veckodagarna skiljer sig mycket från varandra, och för egen del finner han torsdagar som skräckexempel:
– Jag går tidigare från socialdemokraternas partistyrelse för att hinna till miljöutskottet klockan 10 och som enligt schema pågår exakt till klockan 12 då kommunikationsutskottet sammanträder fram till klockan 14. Mellan 13 och 14 finns andra möten inbokade som vi deltar i om utskottet råkar sluta tidigare, men det kan istället gå över tiden lite så att vi kommer försenade till gruppmötet klockan 14. Det pågår fram till klockan 16 då alla rusar ner till plenum som inleds med frågetimmen. Den som vill ha en paus under dagen för att till exempel äta måste bara ta den och få frånvaro, så brukar jag göra av nödtvång, säger Kvarnström.
Då frågetimmen är slut har han redan suttit nio timmar på möte och fått frånvaro för lunchen han åt trots allt – och plenum fortsätter.
– Givetvis händer det att utskottsmöten går snabbt undan ibland, men det vet man aldrig och då väntar nog skrivbordsjobb som räcker och blir över. Så en ändring med schemalagda pauser mellan utskottsmöten vore viktig, säger Kvarnström.
Han tillägger avslutningsvis att även riksdagsledamöter borde ha pausgymnastik.
– I riksdagen ordnas pausgymnastik per distans, men inte för utskott, inte i plenum. Vi anser oss och våra möten för viktiga för sådant och det är fel. Vi borde föregå med gott exempel och hålla oss alerta med pausgymnastik. Sådan ordnas ju för att människor ska må bättre och därmed också arbeta bättre. Vi anser nu att vi arbetar bäst om vi sliter ut oss. Vi förtroendevalda talar över partigränserna om förebyggande vård och om att åtgärda arbetsoförmögenheten. En del av oss talar också om försök med kortare arbetstid, men så jobbar vi själva överlånga arbetsveckor och är för fina för att sätta igång blodcirkulationen med lite rörelser en kvart på eftermiddagen. Om vi på riktigt vill visa hur viktigt det är att röra på sig i ett allt mer stillasittande samhälle kan vi börja med att sätta exempel och införa pausgymnastik i utskott och plenum nästa period, säger Kvarnström.
– Givetvis finns det speciella stunder där det inte är lämpligt, men i vardagen är det fullt möjligt och skulle gynna ett sunt arbetsklimat i vår lagstiftande institution. Walk the talk, helt enkelt, avslutar Kvarnström.