Johan Kvarnström (SDP): Språkliga rättigheter måste beaktas i utdelningen av STEA-understöd

Riksdagsledamot Johan Kvarnström har lämnat in ett skriftligt spörsmål till regeringen om hur de svenskspråkigas behov ska beaktas i fördelningen av STEA-understöd till tredje sektorn. Detta med anledning av den pågående utredningen om social- och hälsovårdsorganisationers understödsverksamhet, där språkliga aspekter helt har glömts bort.
– Regeringen måste garantera de språkliga rättigheterna och säkerställa likvärdiga förutsättningar för den svenskspråkiga tredje sektorn. Det är fullständigt oacceptabelt att kriterierna som föreslås riskerar att utestänga viktiga svenskspråkiga aktörer från statsstöd, säger Kvarnström.
Enligt utredningen ska STEA-understöd fördelas utifrån fem huvudområden inom hälsa, med ett befolkningsunderlag på 35 000 som ett kriterium för att beviljas bidrag. Detta är ett kriterium som svenskspråkiga organisationer har mycket svårt att uppnå med tanke på att vi talar om en minoritet inom en minoritet.
– Det är anmärkningsvärt att språkliga aspekter inte omnämns med ett enda ord i utredningen. Jag vill veta hur regeringen tänker säkerställa att svenskspråkiga organisationer och föreningar inte lämnas utanför. Det handlar i grunden om rättvisa och om att alla i Finland ska ha lika möjligheter till stöd och verksamhet, oavsett nationalspråk.
I sitt skriftliga spörsmål ställer Kvarnström följande frågor till den minister som saken gäller:
Varför har de språkliga rättigheterna inte beaktats tillräckligt i utredningen om STEA-bidragen, och hur avser regeringen att åtgärda denna brist,
på vilket sätt säkerställde regeringen i sin beställning av utredningen att den skulle inkludera den svenskspråkiga befolkningens behov, och varför blev det inte tydligt i slutrapporten, och
hur ställer sig regeringen till kriteriet om ett befolkningsunderlag på 35 000, vilka konsekvenser bedömer regeringen att detta kriterium får för tredje sektorns svenskspråkiga aktörer, och hur avser man att säkerställa deras fortlevnad?