Söderman: Finland behöver språkkunniga människor

Ajankohtaista 11:41

Jur. lic. Jacob Södermans tal på Svenska dagen i Hangö i Stadshuset 6.11.2011.
 
Bästa Hangöbor!
 
Det är inte alltid lätt att finna något nytt att säga på Svenska dagen. Idag är det inte svårt. Mycket händer som intresserar oss finlandssvenskar.
 
Jag har valt att idag tala om det svenska inslaget i regeringsprogrammet, om idén om tvåspråkiga skolor och till slut om språkets betydelse.
 
Först bör vi inse att Finlands Svenska Folkting har intagit en viktig roll under de senaste åren för oss finlandssvenskar.
 
Den nya språklagen kom till på initiativ av Folktinget under Henrik Lax ledning,
I det utdragna slaget om Karlebys inriktning, mot söder eller norr, – skulle de 6000 Karlebysvenskarna få stanna i svenska Österbotten eller förpassas till Norra Finland som minoritet bland hundratusentals finskspråkiga – var Folktingets roll under ledning Anna-Maj Henriksson av väsentlig betydelse. Den bidrog till att de rättmätiga finlandssvenska intressena segrade. 
De regelbundna allsvenska samlingarna mellan alla engagerade partier inspirerade ofta till nya initiativ och idéer, som Folktinget sedan förde vidare.
 
Sådana idéer är t. ex. kravet på en språklig strategi för nationalspråken och förslaget om inrättande av en språk-ombudsman.
 
Folktinget tillsatte på våren 2010 en styrgrupp som under ledning av president Martti Ahtisaari utarbetade ett handlingsprogram med förslag om hur Finland ska förblir ett land med två levande nationalspråk.
 
Arbetsgruppen bestod av representanter för alla partier, utom Soinis. Dessutom ingick höga tjänstemän från ministerier och centrala ämbetsverk såsom Timo Lankinen från Utbildningsstyrelsen, Aki Linden från HUS, Kari Pekka Mäki-Lohiluoma från Kommunförbundet och Raimo Sailas från Finanministeriet.
 
Den framlade ett enigt förslag till Folktinget med 25 punkter i mars 2011, d.v.s. påpassligt nog inför bildandet av den nuvarande regeringen.
 
Den första punkten gällde utarbetande av en långsiktig språkstrategi för de båda nationalspråken och den andra uppgörande av en konkret handlingsplan för regeringsperioden 2011 – 2015.
Dessutom krävde den bl.a. en obligatorisk språkkonsekvensutredning vid administrativa reformer, kompletterande språkundervisning, en språkombudsman, utvecklande av undervisningsmetoderna, mera språkbad i skolorna och mera resurser för svenska YLE och finlandssvensk nyhetsförmedling.
 
Ahtisaari-gruppen krävde därtill att regeringen skulle utse en minister såsom klart ansvarig för språkfrågor för att övervaka att all detta skulle ske.
 
Inför regeringsförhandlingarna krävde ordföranden Jutta Urpilainen att statsministern skulle vara den ansvariga ministern för språkfrågorna, vilket man också enades om i regeringsförhandlingarna. Enligt regeringsprogrammet bör språkrättigheterna utvecklas i enlighet med Ahtisaari-gruppens förslag.
 
I lördagens tidningar kunde vi läsa att regeringen verkligen utsett en arbetsgrupp under ledning av statsminister Jyrki Katainen och att justitieminister Henriksson är dess viceordförande. Det var goda nyheter.
 
Vi skall följa med dess arbete och reagera om det stannar av.
 
Många administrativa reformer har gått snett för de svenskspråkiga intressenas del under de senaste åren. Särskilt hotade har Nylands brigad i Dragsvik och Vasa hovrätt varit inför kommande rationaliseringar. Genom att Stefan Wallin blev försvarsminister och Anna Maj Henriksson justitieminister har hotet minskat betydligt.
 
För kommunreformens del betyder kravet på en språkkonsekvensutredning, innan regeringen drar upp nya kommungränser, en ökad möjlighet att bibehålla de traditionella svenskspråkiga regionerna intakta.
 
Att Karleby hör till svenska Österbotten är klart, men i kommunministerns första utkast har man bollat med
– att föra Kristinestad och Kaskö till det finska Österbotten,
 – i Västra Nyland är Sjundeås framtid oklar.
 
Befolkningen sade i en folkomröstning nej till Stor-Lojo, men minister Henna Virkkunen besökte kommunen med motsatt budskap..
 
– Därtill har man föreslagit en delning av Sibbo , en av Nylands äldsta socknar, i tre delar. Den norra delen, en gammal svenskbygd – bl.a. Paipis -skulle föras till Kervo. Folktinget får lov att återkomma till dessa frågor med besked.
 
Man kan dock konstatera, att regeringen har goda avsikter, då det gäller att hålla de båda nationalspråken ledande och att utveckla de språkliga rättigheterna.
 
Bästa åhörare!
 
 Maria Wetterstrand, tidigare ledare för de gröna i Sverige och gift med Ville Niinistö, nu ledare för våra gröna intervjuades för HBL den 11 september. Hon sade bl.a. att
 ”Det är synd att Finland inte har särskilda tvåspråkiga skolor. I den finska skolan i Sverige får barnen lära sig både finska och svenska på modersmålsnivå genast i första klass. Här kunde familjen inte ha valt en finskspråkig skola, då skulle barnen börjat läsa svenska först i sjuan om man inte väljer bort engelskan.”
och tillade:
 ”Det är synd med enspråkigt svenska skolor. I ett tvåspråkigt land borde man ju värna om tvåspråkigheten”.
 
Detta uttalande ledde till en livlig debatt, i vilken Helsingin Sanomat i en första ledare(1.11. 2011) tog starkt ställning för tvåspråkiga skolor. Man stödde sig på en enkät i bland huvudstadsregionens familjer. Majoriteten av familjerna var positivt inställda till en tvåspråkig skola.
 
När jag läste Wetterstrands inlägg kom jag att tänka på ett besök i Hangö på 80-talet såsom landshövding med länets svenska skolchef Clara Granberg.
 
Frågan om man kunde ha både svenska och finska skolor på samma tomt, vilket planerats invid Hagaparken, kom upp till diskussion. Clara Granberg befarade att språket på skolgården skulle domineras av finskan. Ett experiment i Jakobstad hade visat sig vara mindre lyckat.
 
 
Partiordföranden Wallin har i en insändare i Helsingin sanomat den 5.11.2011 valt att betona det positiva samarbetet som redan sker på några orter emellan finska och svenska skolor i form av gemensamma byggnader, matsalar eller gymnastiksalar.
 
Han vill utöka de sk. språkbaden, en framgångsrik kanadensisk idé, där man i en svensk skola t.ex. under en viss period eller i ett visst ämne undervisar på finska för att göra språket levande.
 
Dessa experiment har ofta startats på initiativ av föräldrar på olika orter i Svensk Finland och synbarligen pågår det även språkbad för att stimulera undervisningen i svenska i finska skolor. Erfarenheterna är positiva.
 
Wallin tror däremot att införandet av en helt tvåspråkig skola skulle leda till att minoritetsspråket skulle bli lidande.
 
Wetterstrands uttalande om tvåspråkiga skolor och Helsingin sanomats ståndpunkt är positiva. Båda bottnar dock i okunskap om den finlandssvenska vardagen. Det är oklart hur det hela skulle realiseras.
 
Den spontana reaktionen för en levande tvåspråkighet bland familjerna i huvudstadsregionen, som hördes för Helsingin Sanomats gallup bör utnyttjas i positivt syfte. Svenskan kan göras mera levande in de finska skolorna, i den finska vardagen.
 
Svenskans impopularitet i finska skolor i beror i mycket på att studierna domineras av grammatikstudier och inte är ger eleverna en möjlighet att klara sig i vardagssituationer.
Samarbete mellan svenska skolor och finska, särskilt på gymnasienivå, kan ökas. Den beprövade idén med språkbad bör bli en vanlig företeelse i så många skolor som möjligt.
 
Har man t.ex. inte möjlighet att studera franska i den finska skolan, kunde man få göra det i den svenska och hade man t.ex. inte möjlighet att studera spanska i den svenska kunde man få deltaga i undervisningen i den finska.
 
Samma utbyte kunde gälla musikstudier och idrott. Det har kanske redan skett, men initiativet kräver en omsorgsfull beredning för att se vad som ännu kan göras.
 
Bästa åhörare!
 
Regeringen säger i sitt program att språket är en rikedom och resurs. Vi bör visa att svenskan underlättar studerandet av andra språk, särskilt till det mest talade språket i Europa, tyskan.
Viktigt är att förstå
– att för varje språk man lär sig är det lättare att lära sig ett till och
– att för varje språk man lär sig öppnar sig en helt ny kultur framför en och
– att det varje gång öppnar det sig nya möjligheter.
 
Ett geni kan verka som en idiot om han eller hon inte kan tala ett språk tillräckligt bra, medan en medelmåtta kan verka brilliant när han behärskar ett främmande språk.
Svenskan blev frivillig i studentexamen 2005. Enligt Ahtisaari rapporten har antalet elever som skriver finska minskat snabbt. I studentskrivningarna 2010 skrev endast 48 % av de finskspråkiga pojkarna svenska. Bland flickorna skrev 78 % svenska. Siffrorna är i dalande. Universiteten har noterat att studerandenas kunskaper i svenska har försämrats.
 
Motivet att avskaffa svenskan var att intresset för andra språk skulle öka.
– Från år 2001 till år 2009 har antalet gymnasielever som läser tyska och franska halverats.
– År 2001 läste 6 % ryska och år 2009 bara 3 %.
– År 2001 läste 66 % av gymnasieeleverna tre eller flera språk. År 2009 läser endast 53.3 minst tre språk.
Utvecklingen har alltså varit den motsatta. Svenskan har inte ersatts av andra språkstudier, istället har intresset för språk minskat i våra skolor. Sparbeslut kan ha sin andel i det skedda.
Juhani Lönnroth, tidigare generaldirektör inom EU-kommissionen skrev i en debattartikel i år:
 
”När man ute i EU ivrar för mångspråkighet, ivrar man här i Finland för en de facto minskning av tvåspråkigheten och därmed en begränsning av tillgången till offentliga eller privata jobb som kräver kunskaper i bägge nationalspråken.”
 
De som talar om ”pakkoruotsi”, har alldeles särskilt krävt att man borde göra svenskan frivillig i skolorna i kommunerna som gränsar till Ryssland, för att eleverna får en möjlighet att studera ryska. Om det görs utan att man inför tvångsryska istället, är risken stor, att majoriteten av pojkarna trimmar sina mopeder istället.
 
Vi bör bejaka att man i dessa skolor kan erbjuda en effektiv undervisning i ryskan för alla elever som verkligen vill studera språket.
Ahtisaaris arbetsgrupp vill
– att man skulle göra det obligatoriskt att skriva två språk utöver modersmålet i studentexamen och
– att man startar studierna i svenska tidigare i grundskolan.
Därtill ville arbetsgruppen fastställa ett nationellt mål som definierar vilka andra språkkunskaper vi behöver.
 
Jag hoppas verkligen, att regeringen går in för de förslagen.
Finland är ett litet land som lever på sin export. Vi behöver språkkunniga människor.
Man kan nog köpa saker med dåliga språkkunskaper, men för att sälja behöver man goda språkkunskaper och alldeles speciellt, den kännedom språkstudierna ger om andra länders kultur och seder.
 
Maria Wetterstrands utspel bör utnyttjas till att göra läsandet av svenska i finska skolor och läsandet av finska i svenska skolor till något intressant och nyttigt bl.a. genom språkbad och utökat samarbete mellan skolorna.
 
Vi finlandssvenskar bör understryka att det är viktigt att lära sig språk, både vår egen del och för landets framtid och att svenskan i grunden är en bro – inte ett hinder – för att studera mera språk!
 
Om man vill ge sina barn eller barnbarn en gåva för livet, ge dem en möjlighet att studera språk, ge dem en gedigen språkkunskap. Den ger dem många extra möjligheter i livet.
Ha en riktigt fin Svenska Dag här i Hangö!