Paavo Lipponens tal på partifullmäktige

Ajankohtaista 21:00

För sex år sedan lämnade jag posten som ordförande för Socialdemokratiska partiet på partikongressen i Jyväskylä. Då avslutade jag mitt tal så här: ”Jag har fått nästan allt av partiet.” Då tänkte jag inte att det kommer en tid då det är dags att betala tillbaka!

 

Jag tackar partifullmäktige och dem som gav sitt stöd till mig i medlemsomröstningen för förtroendet. Ni har ställt mig inför det mest hedervärda uppdrag man kan få.

 

Jag tackar mina medtävlare Tuula Haatainen och Ilkka Kantola. Vi fick mycket röster. Resultatet av och det mycket höga deltagandet i omröstningen visar att socialdemokraterna nu är i farten, allt från ungdomar till veteraner. Samtidigt visar det att presidentvalet igen intresserar och inspirerar finländarna.

 

Det är fråga om att den finländska demokratin fungerar.

 

Detta hus hör till vår demokratis viktigaste institution, Riksdagen. Lantdagsreformen 1906 gjorde Finland till en pionjär inom demokratin, för då fick såväl kvinnor som män för första gången fulla politiska rättigheter.

 

Jag föreslog att detta hus skulle kallas Miina Sillanpää-huset. På det sättet respekterar europeiska kulturfolk sina stora medborgare. Då förkastades tyvärr mitt förslag – det hade krävts enhällighet för att det skulle ha godkänts – men jag tror att det en dag kommer att accepteras.

 

Vi ska vara stolta över Finlands stora demokratitradition. Den har räddat oss. Vi fick en regeringsform som baserade sig på riksdagen och i slutet av 1930-talet enades det finska folket i försvaret av demokratin. Det var en absolut förutsättning för att vi klara oss ur krigen som självständig nation.

 

Hemligheten med vår framgång finns också i vår stora bildningstradition och de folkrörelser som baserar sig på den, liksom i de partier, vilkas rötter finns i den tid då Finlands folk reste sig.

 

Vi ska slå vakt om dessa traditioner och föra in dem i framtiden.

 

* * *

 

Vilken uppgift har då republikens president i den finländska demokratin?

 

Presidenten leder utrikespolitiken i samverkan med statsrådet. Det är en enormt stor och krävande uppgift i dagens värld. Där måste presidenten vara aktiv, det förpliktar våra utrikespolitiska traditioner.

 

Republikens president svarar för de bilaterala relationerna till Ryssland och Förenta staterna. Relationerna till Kina och andra stormakter i stigande är också ytterst viktiga.

 

Presidenten leder fastställandet av Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje. Här är kontinuiteten vår huvudprincip: Finland litar på goda grannrelationer, är aktiv i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik såsom dess krishantering, stöder ett utvecklande av det nordiska samarbetet, deltar i Natos partnerskap för fred bevarande av sin militära alliansfrihet och har en central roll i Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen.

 

En ny världsordning håller på att uppstå. Presidenten har det högsta ansvaret för att Finland kan påverka i internationella ekonomiska organisationer såsom G20. Eftersom vi är ett litet land måste vi satsa på att försäkra Förenta nationerna och ge vårt stöd för all dess verksamhet såsom utvecklingssamarbetet.

 

Finland har som ett ledande land inom den hållbara utvecklingen mycket att ge då de globala miljöproblemen ska lösas – det allvarligaste av dem är klimatförändringen. Befolkningspolitiken blir allt aktuellare, när befolkningen åldras och invandringstrycket ökar.

 

* * *

 

Vilken roll har då presidenten i Europapolitiken?

 

De krävande utrikes- och globalpolitiska utmaningarna ger för handen att det finns mycket arbete med att sköta de internationella relationerna. Det behövs samverkan med statsrådet och vi blir tvungna att dela på uppgifterna. Det viktigaste är den ömsesidiga högaktningen mellan dem som medborgarna ger förtroende att sköta dessa uppdrag.

 

Presidenten behövs för att stöda regeringen i Europapolitiken, för att ge uppbyggande råd och för att i framför allt delta behandlingen av EUs gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Presidenten ska vara med när Finlands linje för att utveckla EU slås fast. Förändringar i unionens grundfördrag hör också till presidentens uppgifter.

 

Det är i Finlands intresse som litet medlemsland att hålla ihop EU och euron. Vi ska förstärka samarbetet tillsammans med övriga medlemsländer. Nu krävs krafttag för att få behärska skuldsättningen och marknaden stabiliserad. Det kräver att medlemsländerna för en disciplinerad budgetpolitik en sträng övervakning på unionsnivå. Kommissionen behöver tillräckliga fullmakter att vid behov ingripa i ekonomin i medlemsländer som avviker från linjen. Denna linje drev vi i EU redan på min tid. Vi var kritiska före EU-kritikerna.

 

Det här är ingen utveckling mot en federal stat utan nödvändigt för att förstärka unionen i den globala krisen. En union i upplösning innebär att vi lämnar världspolitiken i händerna på två, USA och Kina, varvid Finland skulle förlora sin viktigaste kanal för påverkan, den europeiska unionen.

 

Jag gratulerar regeringen och Jutta Urpilainen för rakryggat handlande i EU och dess eurogrupp. Statsminister Jyrki Katainens stöd till kommissionen i Bryssel var en viktig signal till hela unionen. Olli Rehns auktoritet har förstärkts märkbart. Vi har nu – med beaktande även av övriga aktörer – ett bra lag i Europa.

 

Här vill jag citera Tyska centralbankens förra generaldirektör Axel Weber som konstaterade att avvärjandet av eurokrisen inte är någon knapphandel. Nu frågas i vilken riktning vi är på väg inom unionen. Är den politiska bundenheten till EU och till sammanhållningen av euron tillräckligt stark? Öppnar vi en synvinkel mot framtiden?

 

Till all lycka har de största EU-länderna Tyskland och Frankrike – senast tyska förbundsdagen med överlägsen majoritet – gett uttryck för sin europeiska vilja. Nu när stabilitetskrisen är bakom oss ska vi gå framåt på Finlands aktiva Europapolitiska linje.

 

Det ekonomiska världsläget är det allvarligaste sedan andra världskriget. USAs, Japans och även Storbritanniens ekonomiska tillväxtutsikter är svaga. Hotet om en ny recession är stort. Nu måste varje ekonomi vidta nödvändiga åtgärder för att få grepp om läget. Detta och globalt samarbete är något som Finland för främja i Europeiska unionen.

 

* * *

 

Republikens president ska vara en opinionsledare. Det behövs i det läge Finland befinner sig i i dag.

 

Värden, ett försvar av de grundläggande värderingarna i vårt finländska samhälle, var avgörande så jag beslöt eftersträva en kandidatur i presidentvalet. Demokrati, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Omsorg om alla medborgare, framför allt om dem, som har störst behov av hjälp. Välfärdssamhället som garant för jämlikheten.

 

Utvecklingen av hur värderingarna respekteras har under den senaste tiden oroande i Finland.

 

Nu är det hög tid att göra det klart att vi inte kan godkänna att de finländska grundläggande värderingarna skrotas. Den övervägande majoriteten av medborgarna förkastar all slags extremism. Finländarna är måttliga.

 

Vi får inte passivt stå vid sidan om och se på när de medborgare som hör till en minoritet behandlas dåligt i vardagen. Var och en av oss bör ta ansvar för i vilken riktning det finländska samhället går.

 

Läget i vårt land behöver på många sätt bli sundare. Arbetslösheten och fattigdomen kräver kraftiga åtgärder. Barns och ungdomars illamående gör mig speciellt sorgsen – välfärdssamhället är precis så starkt som dess svagaste länk.

 

Vad skiljer finländarna från andra nationer? Det har varit en exceptionell förmåga att samla nationens andliga och materiella resurser i krislägen. Vår största resurs, vår största konkurrensfördel också ekonomiskt, är vår förmåga till samarbete. Finland är det ledande landet inom ömsesidigt förtroende i världen.

 

En annan avgörande orsak till mitt beslut att kandidera var en vilja att förstärka finländarnas och framför allt ungdomarnas tro på framtiden.

 

Finland har i många jämförelser bedömts vara rent av det bästa landet i världen. Vi har en hög nivå på kunskapen, förmåga att organisera och samarbeta. Vår välfärd är världsberömd. Vi är föregångare då det gäller den hållbara utvecklingen. Varför har då så många finländare en så svag framtidstro?

 

Som president skulle jag uppmuntra till att öppna nya aspekter på Finlands ekonomi, till ett nytt framgångsrecept för utvecklingen för att vi ska klara oss i globaliseringen.

 

Finlands stora mänskliga resurser måste användas till fullo genom att vända upp och ner på arbetslivskulturen, genom att uppmuntra folk till egna initiativ och genom att gallra i hierarkierna. Lyckligtvis finns det redan många uppmuntrande och motiverande arbetsplatser. Det finns dock tyvärr fortfarande alltför mycket diktatkultur, all slags illamående i arbetet och likgiltighet i arbetslivet. Det finns uppskattningar om att dessa brister kostar samhället upp till 25 miljarder euro om året.

 

Toppteknologin och den högtstående basindustrin är en konkurrensfördel, men de måste kopplas till att stå i den nya, hållbara ekonomins tjänst. Finlands roll skulle då vara att exportera helhetslösningar, olika slags tjänster framför allt till nya växande ekonomier. Helt överraskande skulle vårt fungerande välfärdssystem då bli en försäljningstrumf. På det sättet skulle det också uppstå efterlängtade små och medelstora företag i vårt land.

 

Nu måste vi rikta blicken mot framtiden. Vi klarar oss genom att förstärka våra grundläggande värderingar, genom att sköta om att förtroendet bevaras, genom att söka en ny grund för vår ekonomi. Vi ska förstärka ungdomarnas tro på att det är bra att leva, bilda familj och arbeta i detta land.

 

Jag inbjuder alla finländare att göra presidentvalet till en folkrörelse för demokrati, mänskliga rättigheter, de finländska grundläggande värderingarna.

 

* * *

 

Jag har känt fyra presidenter och jag vill fortsätta deras bästa traditioner. Jag vill i likhet med Urho Kekkonen vara ett hela landets, alla dess regioners och de lagliga näringsgrenarnas president. Jag vill upprätthålla Mauno Koivistos principer genom att högakta den parlamentariska demokratin. Martti Ahtisaari gav exempel på aktiv verksamhet och sunt självförtroende i internationellt samarbete. Av Tarja Halonen vill jag överta förpliktelsen som förkämpe för jämlikheten och välfärdsstaten.

 

Jag är redo för uppdraget för fosterlandet och hela folket.